Jag har under tio års tid jobbat nära räddningstjänsten (i folkmun: brandkåren). Tre år som centralbyråkrat för den, sju år alldeles brevid.

Räddningstjänsten är en av de mest ojämställda institutioner vi har kvar i samhället idag. Om jag inte minns fel så finns där 98% män. Vad jag dock minns med säkerhet från min tid nära dem är att kvinnor ofta konsekvent och systematiskt motarbetas när de försöker komma in.

Idag såg jag Elisabet Ohlson Wallins nya projekt som handlar om ”Bilder som inte finns”. Projektet finansieras av Sveriges Kommuner och Landsting som är arbetsgivarorganisationen för de flesta som arbetar i kommunal verksamhet.

Jag högaktar Elisabet Ohlson Wallin. Trots det så ser jag med sorg i hjärtat att de bilder som inte finns när det gäller kvinnor i räddningstjänsten fortfarande inte finns. De bilder Wallin visar är lättklädda bilder av kvinnor i linne och shorts, inte kvinnorna i larmställ, de som räddar liv.