Jag har varit bortrest och utan internet och nästan utan tv i två veckors tid. Ändå har de nordafrikanska upploppen inte gått mig förbi. De ekar över hela världen.
Den första tanke jag fick när jag hörde om dem var Berlin. Jag var 15 år när Berlinmuren föll. Jag minns det som vore det igår. Det var en tid av förändring, en tid av förhoppning, en tid av revolution.
Jag tycker mig nu andas in samma luft som jag gjorde när muren föll. Jag hoppas att den dominoeffekt som skapas nu, och de brickor som rasar, inte stoppas av tjocka fingrar.
Prenumerera